Satt och bläddrade i DN på tunnelbanan i morse när jag möttes av Pressbyråns annons. En frestande bild av läckra kolhydratsbomber och en uppmaning till dig som konsument att hålla humöret upp med hjälp av dessa godsaker.

Jag fylls av vämjelse när jag tänker på hur media hjälper oss att förknippa mat med olika känslor. Vi ska ”pigga upp” oss med en kanelbulle eller ”fredagsmysa” med en påse chips. Och vi använder maten till att dämpa (trösta) eller förhöja (hålla humöret uppe) våra känslor. Precis på samma sätt som någon tänder en cigarett, någon annan tar ett glas vin och en tredje skjuter upp en sil i armvecket.

Självklart måste vi få ha våra laster och vårt lördagsgodis. Men för många av oss är inte godiset bara en bit godis. Godiset ropar på dig från skålen, det dyker upp i ditt huvud varje gång du går förbi en Pressbyrå, det brinner i ditt blod om du bestämt dig för att avstå – det är ditt knark. Du känner dig som en junkie när du smusslar med din chokladkaka och gömmer undan ditt godispapper så ingen ska se vad du pysslar med. Andra hånar dig för att du inte kan låta barnens lördagsgodis vara ifred och du vet inte hur många gånger någon har sagt dig ”att det bara är att skärpa sig”. För att inte tala om hur taskigt du är mot dig själv, hur skammen och de ilskna orden aldrig tar slut och det enda sättet att få lite ro i själen en stund är att äta lite gott.

Mitt knark är inte godiset. Mitt knark är vetemjölet. Himlen för mig är tunnbröd med smör. Eller en pizza.

Trots att jag VET att jag inte tål vetemjöl. Trots att jag VET att jag får ont i magen, blir svullen i leder och kropp, får ett förtärande sug efter mer, kryp i benen och blir elak mot mig själv av att äta den där j**la mackan – så åt jag två härom dagen. Under fem minuter befinner jag mig i himmelriket, för att sedan rasa med buller och brak ned på jorden. Men de ”återfallen” kommer allt mer sällan.

Och de flesta dagar befinner jag mig i ett annat himmelrike, som igår när sambon tryckte i sig en pizza och jag inte kände mig frestad. Den glädjen är stor, för det är en glädje som får mig att växa och inte rasar ned med ett magplask.

Därför blir jag ledsen när jag ser en annons för knark. För jag vet vad det triggar igång hos många av oss. Som motvikt kommer jag att annonsera om något annat. Om du känner igen dig i det jag skriver är Cathrine Schück s och min bok Helhetsmetoden något för dig. Det är en 12 veckors vänlig guide ut ur knarkträsket. Någon att hålla i handen när det blir tufft, någon som vet att det går att bryta ett beroende.

by
by