De senaste inläggen har handla mycket om min läkningsprocess och vägen till en stark kropp efter covid19. Jag har fokuserat mina inlägg kring maten och du som även följer mig på Instagram, får även ta del av vad jag lägger på min tallrik. Och visst handlar vägen till läkning till stor del om maten, men inte bara. Du kan äta hur nyttigt som helst och undvika allt som skadar din kropp och trots det går din läkning långsamt. Vad beror det på?
Svaret på den frågan är inte lätt och den är framför allt individuell. När jag första gången läkte och gick ifrån en värkande kropp med en kronisk sjukdomsdiagnos, till en stark och helt frisk kropp gick det fort. Det tog inte många veckor innan jag kunde sluta med värktabletter. Men jag var bara 18 år och hade alla förutsättningar för att bli frisk. Idag tar det mycket längre tid. Och jag vill inte ge min ålder som en anledning till det, utan snarare att jag har använt min kropp under många år. Den har varit tvungen att hantera stress, oro och sorg, den har fått reparera sig själv efter alkohol, miljögifter och penicillinkurer, den har tränats hårt och ibland suttit still alldeles för ofta, den har opererats, tatuerats och utsatts för mina egna elaka tankar – så kroppen är idag inte lika snabb på att bygga hälsa. Men den gör det och den kommer att stäva mot att reparera sig själv så länge den lever och får rätt förutsättningar.
Och just rätt förutsättningar är kanske det svåraste. För vem klarar av att leva sitt liv idag med helt rätt förutsättningar? Ett liv som har en balans mellan stress och återhämtning, skratt och trygghet, beröring och kärlek och tid, kraft och mod att möta sina känslor och läka sina inre sår. Idag är det en utmaning. Det är svårt att leva i vår tid och inte mäta sitt värde i prestation. Och sen samtidigt frigöra tid för återhämtning och hjärnvila. Jag möter så ofta människor med en psykisk ohälsa som just har uppstått av all press och stress de möter i sin vardag. Och sedan när de börjar ta sig tillbaka från en utmattning, får de brottas med att skapa rätt förutsättningar för läkning. Att hitta tid för vila. Att välja stunder för skratt och utmaningar. Att läka sina inre sår. Att våga möta rädslor och känslor av värdelöshet. Och samtidigt orka med sin vardag.
Under min egen process slås jag av att läkningen inte bara är kroppslig. Den sker också mentalt, känslomässigt och andligt. Eller snarare så är det pusselbitarna som skapar en läkning av helheten. Låter det flummigt? Men låt mig då berätta att alla delar hänger ihop och påverkar varandra – du kan inte förvänta dig att din kropp ska vara frisk och stark, om du samtidigt stressar dagligen på ditt arbete eller ältar ett gammalt trauma. Hälsa handlar mer om balans, än om det vi kan se i en vältränad kropp. Men idag tänker vi oss att allting kommer att lösa sig bara vi slutar med kolhydrater eller socker. Rätt diet hjälper din kropp att läka och bygga hälsa, men den behöver också skratt, utmaningar, rörelse och hjärnvila för att hitta balansen.
Jag tror att en viktig nyckel finns i självsnällheten. Att då och då vända sitt fokus mot sig själv och fråga ”vad vill jag, vad behöver jag och hur kan jag stötta mig själv?” Lär vi oss att lyssna in oss själva kan vi börja lita på att vår kropp och vårt inre kan vägleda oss. Och vi måste börja någonstans och det kanske är just i dessa frågor.
Så ju mer min ork kommer tillbaka försöker jag prioritera det som är självsnällt. En vän, en stunds mindfulness, något att se fram mot, en utmaning eller en andlig upplevelse. För att hitta balans så läkningen får rätt förutsättning.
byby
Jaa, wow!! Å sedan jag kom till ”självförlåtelse” som en insikt i genom all personlig utveckling, håller jag med dig ännu mer!! Att först förlåta mig själv för allt det där du räknar upp, för att så mycket enklare och i förståelse för Vad det är att vara människa kunna förlåta allt det och dem som gjort mig illa! Så otroligt läkande!! Därefter är det så mycket enklare att vara min egen kärleksfulla förälder, i vått och torrt, genom eld och vatten! ❤
Åh vad jag förstår! Jah har 6 År in i Utmattning ännu mindre ene Trots bra kost men jag tror att jag tappat bort mig sjölv att behaga andra o inte Lyssnat tull mig sjölv i vad jag vill ? Vet Inte vad jag vill , vad jess vill ? Könns som jag fått ME men vet inte !
Men är så vilsen var jah ska börja ? Mitt inre skriker , min hjärna gör ont !
Min familj låmna mig när jv blev sjuk 2016 ! Levt i att vars mamma Till min dotter , idag orkar jag knappt ta En promeNad !
Jag längtar efter stt bli OMHÄNDERTAGEN, buren , få gråta , bli kramad men …?!!