Jag skrev i ett tidigare inlägg att min jobbglädje och energi har varit i botten. Hur jag varken har orkat eller känt lust i att hålla utbildningar eller skriva och podda under snart två års tid. Men det finns en sak som har vuxit fram och blivit allt starkare. En slags ostyrig kraft som inte påverkats av hur jag har mått. Och det är kreativiteten.

Det började i höstas då jag fick göra en övning under en utbildning jag går. Efter en meditation fick vi i uppdrag att med förbundna ögon forma en figur i lera. Känslan av att koppla bort prestationen och bara låta händerna få arbeta utan krav och förväntningar var obeskrivligt skön. Det var som om mina händer fick en direktkoppling till hjärtat, utan att gå vägen via bedömning och analys. Jag kunde uppleva leran, utan att ifrågasätta. Och det öppnade en dörr inom mig. En dörr till en ren och klar kreativitet.

Efter den övningen har jag inte kunnat sluta. Lusten att skapa med händer och hjärta har blivit som ett livselixir. Små skogsväsen, troll och vättar dök upp genom mina händer. Kanske var det lätt att börja med dem, eftersom det inte finns någon mall som säger hur ett riktigt troll ser ut och alltså ingen som kan bedöma mitt arbete. Men det var inte bara det, det var som om mina väsen bestämde själva vilka drag och egenskaper de har. Jag bara lånade ut mina händer och njöt av processen.

Så jag började läsa på om magiskt skapande och insåg att konst för många hundra år sedan inte bara hade till uppgift att vara behagfullt att titta på – konst hade kraft. Kraftkonst. En klump lera eller en ristad sten gav ägaren styrka eller frid, förstärkte kommunikationen med gudomligheten och hade beskyddande egenskaper. I vår sekulariserade värld har vi glömt bort den viktiga delen av skapandet. Eller snarare pratar vi inte högt om det. Men tänk efter – visst har du en särskild kopp där hemma som är viktig för just dig att dricka ur eller en minnessak från någon älskad familjemedlem som inte längre finns? Vi ger våra saker magiska egenskaper, även om vi inte ser det som magi eller kraftkonst. Så om jag skapar något med mitt hjärta och det föremålet talar till dig – är det då inte kraftkonst?

En vän bad mig göra en avbild av hennes husvätte. Jag blev genast nervös, för nu skulle jag plötsligt skapa något som skulle bedömas och värderas som fult eller fint. Men den där dörren som är öppnad går inte att stänga igen, så plötsligt när jag satt med min lerklump visste mina händer hur hennes vätte ser ut och vad han vill förmedla. Jag bara följde med i skapandet.

Och efter min väns husvätte har det blivit fler beställningar, fler skogsväsen som fått kropp och sammanhang. Kreativiteten har fått eget liv och tagit mig på en resa jag aldrig kunnat föreställa mig. Min man och jag har varit på mässa, vår konst har en egen hemsida och vår kraftkonst flyttar hemifrån till våra kunder. Det är inte bara vi som ser att konst ger kraft.

Blev du nyfiken på vårt arbete? Titta gärna in på vår hemsida bjarka.nu/ eller följ oss på Instagram @bjarka.nu

by

by