Nu sitter vi åter på tåget. Denna gång är Selma och jag på väg hem efter en härlig och intensiv helg med goda vänner i Skåne. En mycket liten trött och svag vovve ligger i mitt knä just nu. I sanningens namn är vi ordentligt trötta båda två. Natten har varit minst sagt orolig. Vid fyratiden igår eftermiddag så kräktes Selma och blev efter det bara sjukare och sjukare. Det märktes att hon hade mycket ont och hade svårt att komma till ro. Under natten började hon skaka och jag var nära att ge mig in till djurakuten. Tolv timmar efter att det hade börjat, så blev hon slutligen lugn och fick behålla lite vatten. Hon sov några timmar på min arm och jag kunde så småningom också koppla bort min oro. Det gör ont i mitt mattehjärta när jag inte kan hjälpa henne och hon inte kan berätta var det gör ont. Troligen fick hon i sig för mycket saltvatten eller något annat olämpligt när vi var på stranden under förmiddagen. Min underbara helg hos mina vänner i Malmö fick ett ganska jobbigt avslut. Men mitt i sömnbris och oro och trots att Selma är lite  hängig och svag idag, så känner jag mig så oändligt tacksam över att hon håller på att återhämta sig. Kanske vi får ta en liten tur till veterinären i eftermiddag när vi kommer hem.

Så ni får ursäkta att det inte blir så många ord idag. Jag är så trött, så trött. Men jag låter bilderna berätta om min helg istället.

by

by