Idag råkade jag ta på mig fel glasögon.Trots att jag har haft en härlig dag med min vän. Vi var på SPA och kände oss riktigt lyxiga och bortskämda. Dock var ljuset i omklädningsrummet inte särskilt smickrande. När jag såg mig själv i spegeln var det som ett knytnävsslag rakt i magen. Vem är den där gamla kvinnan? Den där bleka tjockisen i en löjligt grön tröja? Har hon tagit över min kropp?
Det är gamla tankar. Gamla glasögon.Tankar som ständigt förföljde mig när jag var yngre. Som gjorde att jag försökte hitta olika sätt att komma tillrätta med min vikt och stå ut med mitt ansikte, hår, ben, rumpa… allt! Jagade sätt att ändra, banta, fixa, men för det mesta slutade det med att jag föraktade det jag såg. När jag ser korten på mig då – ser jag en jättefin tjej.
Kurvig och fin. Ett riktigt bombnedslag. Idag vet jag det. Idag har jag andra glasögon när jag ser på mig själv. Men ibland i ett obevakat ögonblick råkar jag ta på mig fel glasögon och ser på mig själv med de gamla elaka ögonen.
Det som fick mig att hitta mina rätta glasögon idag, var några underbara rader som min genomkloka och vackra väninna Kajsa uttryckte på sin statusrad på Facebook.
”Jag har en perfekt kropp. Kanske inte snyggast i världen, men perfekt. Den har gett mig två vackra, smarta, roliga pojkar, den har gett mig glädje, den tar mig dit jag vill. Varje morgon stiger den upp ur sängen och gör ungefär vad en jag tänker att vi ska göra. Jag utmanar den med träning. Ibland med att dricka alkohol… då funkar den inte lika bra. Vi är kompisar: jag och min kropp. Det har förstås inte alltid varit så. I tonåren (och en bit till) slogs vi. Jag ville vara smal, kroppen ville leva. Numera är vi överens. Alltså är den perfekt.”
Jag har också en perfekt kropp.
Vilka glasögon väljer du att ta på dig idag?
byby
Underbar läsning 🙂 Kram <3
Så Glad och inspirerad man blir av din ”blogg” !!
Tack Maria för att du delar med dig av den o ”hela dig”!!!
Många varma Kramar / Hillevi
Så otroligt bra skrivet. Jag fungerar precis som du. Har precis samma tankar. Så dumt man tänkt så onödigt mycket. Känner också igen det där med gamla tankar o när man ser kort från yngre år. Kram Louise