I fredags ramlade jag i säng vid 20-tiden. Det planerade fredagsmyset med bubbel och spel tillsammans med min Darling fick vänta. ”Jag ska bara vila lite” sa jag till honom och gick och la mig med kläderna på. Nu ska jag alldeles, alldeles straxt gå och lägga mig igen. Mycket trött hela denna helg.

Det har varit en minst sagt intensiv vecka med det nya arbetet på vårdcentralen. Nya lärdomar, människor och upplevelser. Plus mitt ”gamla” arbete ihop tryckt under två dagar istället för en vecka. Därför har saker som bloggen fått stå tillbaka.

Selma är på semester hos mina föräldrar och blir ordentligt bortskämd. Alla mina patienter frågar efter henne och det blir faktiskt lite tomt i terapirummet när hon inte värmer oss med sin mjuka päls.  

Det gladde mig att jag fick enormt fin respons på mitt förra blogginlägg om våra kroppar. Jag tror det tyder på att vi går runt och längtar efter att känna oss fina, men det är så svårt att uppskatta sig själv. Som min fina vän Emily skrev ”Varför är det så lätt att se det fina i sina medmänniskor men så svårt att se det i sig själv…”

Med de orden tänker jag gå och lägga mig. Imorgon ska jag lägga det sista orden vid en artikel som just kommer att handla om kroppens självkänsla. Vi behöver blir stöttade i att tycka om oss som vi är – för det som syns utanpå säger ingenting om vad som finns inom oss.

Godnatt.

by

by